Bulleråtgärder

Vi har väl samma problem som alla andra föreningar när det gäller buller. Skottbuller är en ständigt aktuell fråga för föreningar och skjutbaneansvariga. Hur ska man göra för att det ska bullra så lite som möjligt från sin bana?

Här redovisar jag hur vi gjorde 2016 då vi bullerisolerade.

/Dan G

Täby Viggbyholm Ö. Ryds skytteförening 

2023-01-01 Texten är under inskrivning och uppdatering.

Klicka på bilder för se dom i större storlek.

När jag pratade med Janne Kjellsson redogjorde han för mig hur man kan göra. Han har beskrivit det i dokument åt skytteförbunden. Där finns ingen illustration. Så för att säkerställa att jag hade uppfattat honom rätt så gjorde jag en enkel skiss. Se bilden bredvid.

En ljudisoleradvägg ser ut som följande.

• Yttervägg av träpanel. 

• Mineritskiva (cellulosa och cement)

• Stenull/mineralull, minst 50 mm tjock.

• Geoduk/markduk.

Tanken med de olika materialen är att absorbera olika ljudvågor av bullret.

Här är hallen som skall ljudisoleras. Det är vår inskjutningsbana för kikarskyttar. Den kom till lite hastigt, så avståndet till tavlan blev inte som på en riktig inskjutningsbana. Vår blev bara 65 meter. Men det funkar för våra medlemmar. Banan används också av skidskyttarna.

Ytterväggarna och taket är klara sen tidigare, då vi började jobbet 2016. Hallen är 6 meter lång och 3,4 meter bred. 
Nu skall ljudisolering och belysning installeras och ett skjutbord byggas. Håkan E erbjöd sig att hjälpa till.

Min version av Janne Kjellssons förslag är nästan samma lösning, men vi plockade Träullit från en av Jannes andra beskrivningar. Vi använder Träullit för att förhoppningsvis splittra ljudvågorna, och har den närmast bullerkällan. Dessutom är den stadigare att bygga med,  istället för att ha glasullen närmast bullerkällan. I taket använde vi till största delen stenull, som vi hade på banan sedan tidigare. Notera att vi har en duk mellan glasullen och Träulliten, vilket inte framgår av skissen.

Väggarnas uppbyggnad, se skiss

A: Geoduk/markduk

B: Träullit 50 mm tjock - en duk mellan B och C för att hålla glasullen på plats.

C: Glasull/stenull 50-100 mm tjock

D: Yttervägg av 28 mm träpanel

Jag och Bengt L började med att montera stenull i taket tills stenullen tog slut. Håkan E tog över och avslutade monteringen i taket. Sedan började Håkan att montera reglar för blivande ljudisoleringen på väggarna. Han monterade sedan glasull som täcktes med duk, så som vi hade gjort i taket. Sedan monterade han reglar som träulliten skulle monteras på.

Fönstret på sidan är av kanalplast, vilket sprider ljuset bättre än vanligt fönsterglas - dessutom hindrar det insyn. 

En av Håkans kompisar beställde hem Träullit från ett byggvaruhus. Kompisen körde ner fyra pallar med Träullit till banan. Vi köpte modellen som var 50 mm tjock med måtten 600x1200 mm. Det fanns större, men vi tog den storleken eftersom de var lättare för oss att hantera.

Det som är bra med Träullit är att de går att kapa med en vanlig handsåg. Och att de inte är så tunga.

Till fristående bullerskärmar bör man dock köpa minst 100 mm tjocka och då kan man skippa stenullen i väggen.

Under september och oktober monterade Håkan Träulliten i taket och på väggarna. Och då vissa behövde kapas för att passa använde han en vanlig fogsvans.

Träulliten är väldigt lätt att såga i för hand. Även om skivorna är 600x1200 mm blev det ett drygt jobb att skruva fast dom.

Om jag kommer ihåg rätt så använde vi monteringsskruv för att montera Träulliten. Det finns skruvar att köpa tillsammans med skivorna om man vill.

En lösning som kom till under arbetets gång, var en skärm som vi byggde i främre delen av hallen. Tanken var att stoppa lite av det ljud som går framåt och samtidigt få ett skärmblände. Håkan fick till det mycket bra tycker jag. Skärmen är 200 mm tjock.

Elinstallation. Under tiden mellan juni, då vi började, och september/oktober installerade vi takbelysning och eluttag för datorer och dylikt.

Det sista som monterades för bullerisoleringen var den vita geoduken utanpå Träulliten. Syftet med geoduken är att förhindra att oförbränt krut tränger in i Träulliten. Och med geoduken/markduken är det lätt att sopa av krutresterna. Detta bör man göra med jämna mellanrum beroende på hur mycket som skjuts. Notera att kaliber 22 är det som är värst då det gäller mängden oförbränt krut.

Att vi valde vit geoduk beror på att det inte blir för mörkt i hallen,  vilket är fallet i de flesta skjuthallar. Öppningen på hallen fram är 3,1 meter  bred och 1,9 meter hög. Längden på sidoväggarna framför bordet är 3,6 meter fram till öppningen. 

Ett par år senare köpte vi, med Håkans hjälp, ett par begagnade grindar för att vi skulle kunna låsa hallen och hålla obehöriga utanför. Med hjälp av grindarna håller vi även rådjur, rävar och fåglar utanför hallen. Jo vi har, som de flesta skjutbanor, mycket vilt som håller till på och kring skjutbanan när den inte används.

För att enkelt kunna visa hur det ser ut i väggen på inskjutningsbanan har jag byggt en enkel förklaringsmodell så man kan beskriva och förklara för gäster hur väggen är uppbyggd.

Håkans E har byggt inskjutningsbordet

Jag visade Håkan en bild på ett skjutbord i trä, som jag hade hittat på webben. Håkan funderade och gjorde sedan sin egen och förbättrade lösning. Med lite tid över svetsade och byggde han den på landet.

Bordet funkar för både vänster- och högerskyttar. Stolen går att flytta i sidled så att den går att använda på både höger och vänster sida. Han är klurig han Håkan.

Bordet är fastgjutet i plattorna för att det skall stå stilla.

Bordet är 1260 mm bred, 830/1440 mm djup och höjden är 830 mm.

Håkan byggde

Vi tackar Håkan E som byggde och genomförde isoleringen av hallen samt konstruerade och byggde det unika skjutbordet. Håkan gjorde flera sådana egna fina lösningar till hallen. Lite hjälp har han fått av andra medlemmar under bygget. Tack Bengt, Tomas och Per-Olof. Utan ideella medlemmar blir inget gjort.